På nya äventyr.

Så jag bestämde mig för att lämna Farsta och försöka ta mig ut mot stormarknaderna i Haninge. Vägarna dit är blockerade med bilar och dylikt, så det blir apostlarna. Jag har gått via tågspåret ifrån Farsta till Farsta strand och där ifrån till pendeltågs spåren. Det är tyst och stilla här ute. Allt är totalt öde. Inga tecken på liv, förutom dom få zombies som traskar omkring här. Min plan är att ta mig ut till Haninge och försöka ta mig till någon av stormarknaderna som ligger där ute. Borde vara inga eller få överlevande där ute. Förhoppningsvis inte för mycket döingar heller. Jag brukade bo ute i Haninge för många år sedan. När jag var yngre. Min första lägenhet låg där.

Så ni undrar säkert varför jag lämnade Farsta så plötsligt? Mitt senaste inlägg handlade om att vi började komma på fötter där ute igen, efter att döingarna lyckades ta sig in genom barrikaden. Som jag skrev blev jag tvångsrekryterad till food patrol. Inte det roligaste jobbet, men jag fick se och lära mig lite mer om döingarna och hur dom fungerar. Hur som helst som jag också tidigare skrivit så jobbade jag ganska hårt och mycket medans andra tittade på och latade sig. Det faller sig inte ok i min bok så att säga. Dessutom hatar jag att folk inte fattat att det är en ny värld här ute nu. Överklassen satt och oroade sig för att ”thrash” som mig (som jobbar, så dom kan få leva i ”lyx”) skulle sova under samma tak som dom… Att civilisationen faller så fort är ett mysterium för mig. Så länge elen funkar latar sig folk. Men så fort den slutar fungera blir folk som galna apor igen. Och det föder våld. Hur som helst, det jag inte sakt här kan ni läsa er till i tidigare inlägg.

Så jag stod och tittade på döingen utan ögon genom fönstret i min bokhandel. Jag öppnade nödutgången och visslade till den. Såg att den började röra sig mot dörren. Och att dens vänner till andra döingar också började röra sig mot nödutgången. Så jag tog mina saker och stack där ifrån så fort jag kunde. Dom som var där förtjänade inte att leva i den här världen.

Så nu hoppas jag på att gräset är grönare på andra sidan ån. Så får vi se hur det här går. På återseende.